Musical of the day #2

Musikalen som jag idag har lyssnat igenom är, kan man säga, som ett sjunkande skepp...bokstavligt talat!

Titanic the musical!

Musikalen har text och musik av Maury Yeston och manus av Peter Stone. Titanic hade premiär på Broadway 23 April 1997 och handlar så klart om den världsberömda tragedin 1912 då det "osänkbara" skeppet Titanic kolliderade med ett isberg och sjönk.

På grund av den mycket påkostade scenografin så hade man inte råd med att ha en så kallad "out of town try-out" där man sätter upp musikalen i t.ex San fransisco eller Chicago och liksom testar den på publiken och jobbar med ändringar för att få musikalen så bra som möjligt tills den öppnar på Broadway. Det var även en mycket teknisk föreställning och under preview-föreställningarna (alltså de föreställningar som spelas inför publik men innan man haft premiär) så hade man det lite ironiska problemet att man inte kunde få Titanic att sjunka. Första previewn tog 4 timmar att komma igen pga allt strul med tekniken.
Recensenten Michael Riedel som skriver för The New York post kläckte den här kommentaren när han fick höra om planerna om att göra musikal om Titanic. “All singing, all dancing, all drowning?!” Det var inte många som trodde på musikalen och även under preview-föreställningarna så började ensemblen också att tveka om det verkligen skulle bli en föreställningen som skulle kunna spelas länge. 

Men premiär blev det och även fast den fick mest negativa recensioner så gick Titanic under nästan 2 år på Broadway. Säkert mycket tack vare att den fick 5 Tony awards, bl.a Best musical och Best original score, och kanske även filmen (med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet) som hade premiär 8 månader efter musikalen. 

Jag har lyssnar på den här skivan innan..men aldrig rakt igenom i ett svep. Har innan tyckt att den är ganska tråkig men kände nu att jag haft fel. En av de stora behållningarna är de fantastiska melodierna. Detta är en "old-school" musikal med svepande och grandiosa melodier, sjungna av mestadels klassiska sångare. Hela öppnings sekvensen av musikalen där passagerarna anländer till kajen och ser detta enorma skepp är helt fantastiskt i mina öron. Musiken är stor, vacker och pompös och lyckas förmedla den förväntan som passagerarna känner inför att gå på Titanic.

I original castet ingick en av mina absolut favorit musikalartister nämligen Brian D´arcy James. Victoria Clark och Michael Cerveris är 2 andra kända namn som var med i originalet. 

Maury Yeston har skrivit musikaler som Nine, Grand Hotel, Phantom (ja DEN Phantom of the opera..men eftersom han gjorde det ungefär samtidigt som Webber skrev sin och inte fick ihop pengar för att producera sin version så blev det Webber som hade premiär först och som fick en världshit!) och min favorit bland hans musikaler: Death takes a holiday (som gick off-broadway 2011). Han har verkligen en känsla för vackra melodier och hans texter är ofta mycket poetiska.

Musikalen hade premiär på Southwark Playhouse i London 2013 i en mycket nerskalad produktion. På Broadway så var det 35 personer i ensemblen och 26 personer i orkestern. I London var det 20 i ensemblen och 6 i orkestern. Denna version kommer att spelas i Toronto i sommar för att sen öppna på Broadway till hösten! Jag hoppas att jag kommer ha möjlighet att åka och se den för efter att ha lyssnat på hela musikalen idag har jag fått en helt ny bild av denna musikal och tror att den hade växt ännu mer hos mig om man fick se den på scen!

Här kommer ett litet klipp från Rosie O´Donnell show med Original Castet... Titta, Lyssna och njut! =)

Musical of the day

På min instagram så lägger jag med jämna mellanrum upp en bild på en musikal jag lyssnar igenom och kallar den "Musical of the day".  Det kan vara en ny musikal vars original cast album just kommit ut eller nån gammal "goding". Allt möjligt helt enkelt. Och idag kom jag på att jag ju kan göra samma sak här på bloggen. Lägger jag upp "musical of the day" på instagram kan jag åxå skriva om den musikalen här på bloggen.
Så jag tänker mig att det ska vara ett stående inslag.
Dagens musikal är LESTAT

Lestat är skriven av Elton John (musik), Bernie Taupin (text) och Linda Woolverton (manus). Musikalen är baserad på böckerna om Lestat skrivna av Anne Rice (där bland annat boken Interview with a vampire ingår som blivit film med Tom Cruise och Brad Pitt i huvudrollerna)
Musikalen hade sin världspremiär i San Fransisco i slutet av 2005 och spelades sen på Broadway 25 mars till 28 maj 2006. Man skulle väl kunna säga att det var en stor flopp.
Ett original cast album spelades in... MEN det släpptes aldrig. Varför vet jag inte, men det är tråkigt tycker jag. Däremot så har någon sett musikalen och spelat in ljudet live och det är den "versionen" jag har lyssnat på.
Rent musikaliskt så kan jag tycka att det är ganska tråkigt. Elton John har skrivit bättre musik än så här. Men det finns några guldkorn.
Låten Sail me away är helt klart min favorit från den här musikalen. Sjunger gör Lestat (spelad av Hugh Panaro) Lyssna och njut:

En annan favorit låt är I want more som sjungs av Claudia (spelad av Allison Fischer) som är ett föräldralöst barn som Lestat gör till vampyr.

En annan grym musikalartist som var med i original castet var Carolee Carmello (bara namnet är fantastiskt!). Allt hon sjunger blir liksom bra för att hon har fantastisk röst (med ett underbart vibrato) även fast hon inte fick så mycket kul att sjunga i Lestat så är hon en fröjd att lyssna på.

Elton John har ju haft stor framgång med sina andra tidigare musikaler, The Lion king, Aida och Billy Elliot men med Lestat gick han på en nit. Han har hittills inte skrivit nån mer musikal...

The show must go on! (WWRY UPDATE)

Jag skrev ju igår om We Will Rock You och att det har ryktas om en uppföljare till musikalen, men att det bara var ett rykte.

Det är nu inte bara ett rykte... Klicka på länken för att läsa om WWRY 2, eller The show must go on! :) 

http://www.broadway.com/buzz/175509/dont-stop-them-now-queens-brian-may-plans-we-will-rock-you-sequel/

We Will Miss You!

Det var en gång en musikal som hade premiär i London som fick nästan enbart negativa recensioner.. nej, negativa är för snällt ord...snarare urusla recensioner!! Eller vad sägs om dessa citat som man kunde läsa i brittiska tidningar dagen efter premiären:

"Ruthlessly packaged and manufactured" (The Guardian)

"Galileo (Tony Vincent) and his punkette chick, Scaramouche (Hannah Jane Fox) try to save the world with the aid of a brain-dead biker, played by Nigel Planer of course. They are forced to utter dialogue of pulverizing awfulness (cheap gags and sermonising satire). No amount of money- and it was millions - spent on hi-tech lasers and virtual visuals can make up for the script. the Ga-Ga girls band, choreographed by Arlene Phillips, make frequent appearences and you wish they would´t. (Daily Express)

"I’m sure that Freddie would have bunked off halfway through to the Adelphi theatre, where the 40-year-old Chicago manages twice the balls and wit." (The Times)

"The best thing about the show is the band which plays the hits live but unseen. It is led by Laurie Wisefield, late of Wishbone Ash, who brilliantly apes Brian May's guitar style at a billion decibels. But it is neither a decent rock gig (they bottle out of Bohemian Rhapsody) nor satisfying theatre. Only hard core Queen fans can save it from an early bath." (Daily Express)

"Ben Elton should be shot for this risible story" (Daily Mirror)

Nä, We Will Rock You hade ingen bra start när den hade premiär på Dominion Theatre den 14 maj 2002. Vem hade kunnat ana att denna jukebox-musikal, med musik av gruppen Queen, skulle komma att spelas i 12 år och att över 6 miljoner människor har sett den bara i London. Musikalen har även spelats i ett 30-tal städer runt om i världen så som: Melbourne, Madrid, Las vegas, Moskva, Tokyo, Stuttgart, Milano och Stockholm. 

Jag har själv ett ganska så personligt förhållande till We Will Rock You. Jag såg den för första gången i London 2006. Som vanligt så hade jag inte så jättehöga förväntningar på en jukebox-musikal. Jag och en vän tog plats uppe på balkongen på den imponerande Dominion Theatre och när ljuset gick ner och de första elgitarrs-tonerna av Inuendo drog igång så var jag såld. Det var svenska Peter Johansson som spelade huvudrollen just då och han var helt fantastisk. Överlag så ligger ju styrkan hos WWRY (förutom i låtarna) i de grymma sångarna som verkligen kan leverera sångprestationer utöver det vanliga. 

Några år senare, när jag flyttat till London, så fick jag jobb på Dominion Theatre och hörde (och såg) musikalen 6 gånger i veckan i 2 år! Att höra samma låtar så många gånger borde få dig att tröttna... men icke. Det är nått med Queens musik (kanske bara det faktum att de är otroligt välskrivna både i musik/text och arrangemang) som gör att jag kan lyssna på dem i evighet. Och tur är det, för jag fick jobb i den svenska uppsättningen på Cirkus i Stockholm.
Måste ju säga ett av de största ögonblicken i min karriär var att stå på Cirkus scen på premiären och se när självaste Brian May spelade gitarrsolot i Bohemion Rhapsody!

Även fast jag tycker att recensenterna som skrev om premiären var lite väl hårda så är det väl just handlingen i WWRY som är dess svagaste punkt.

Manuset är skrivet av den brittiska komikern Ben Elton som bl.a är känd för manus till komediserien Blackadder och musikalerna The beautiful Game och Love never dies.

Handlingen i WWRY är förlagd till framtiden. Jorden heter nu Planet Mall (Som den hette i original, men har på senare tid bytt namn till iplanet. Genom alla 12 år så har Ben Elton gjort små ändringar för att försöka hålla skämten så "up to date" som möjligt) och styrs av den elaka Killer queen (spelad i orginal  av den fantastiska Sharon D Clarke. 2004 togs rollen över av hennes understudy, den lika fantastiska Mazz Murray som sedan spelade rollen i 6 år!)
På planeten är alla musikinstrument förbjudna. Galileo Figaro är en drömmare och vill bryta sig ut från det plastiga värld som han lever i där alla ser likadana ut och tänker likadant. På sin väg möter han en tjej som han ger namnet Scaramouche. De båda blir tillfånga tagna av Brit och Meat, två rebeller från en grupp som kallar sig "The Bohemians". Men Galileo visar sig vara den "profet" som bohemerna har väntat på och som de tror är den person som ska rädda världen. 

Det lyckas han ju såklart också med genom att hitta den sista elgitarren som ligger gömd i ruinerna av Wembley stadium.

Styrkan, som jag skrev innan, ligger såklart i musiken. Queen har ju gjort otaliga låtar och även fast man har lyckats trycka in 25 stycken i musikalen så "saknas" ändå en del av deras hits. Det har ryktats i flera år om att det ska komma en uppföljare till WWRY men det har än så länge inte blivit bekräftat.  Ett annat rykte är också att det ska göras en filmversion av musikalen. Nu när de gör filmversioner av många musikaler så kanske det inte är helt omöjligt... 

När man kommer till Dominion theatre så möts man av en 6m hög staty av Freddie Mercury. Nu är det tyvärr bestämt att WWRY kommer spela sin sista föreställning 31 Maj i år. Det kommer kännas så konstigt att gå förbi teatern och inte se statyn av Freddie där på taket framför teatern.

WWRY är på nionde plats över de längst spelade musikalerna i West End. Den har blivit otroligt populär och det kommer va så konstigt att den inte kommer gå längre i London. Jag kommer sakna denna galna musikal med fantastisk musik och grymma artister!