London Del 1

För ett tag sedan så var jag en vecka i London. Jag bodde ju där i nästan två år så det var fantastiskt kul att komma tillbaka och träffa vänner man inte sett på länge. Det som åxå är lika fantastiskt med att komma till London är ju såklart alla musikaler man kan gå och se. Denna gång så blev det 4 musikaler och en pjäs för min del! En helt ok siffra på en vecka (fast egentligen lite "dålig" för mig med tanke på att jag en gång klämde in 8 föreställningar på 5 dagar.. men ändå=) )
Tänkte att jag skulle ta och berätta lite om de olika musikalerna jag såg och vad jag tyckte om dem!

LEND ME A TENOR

Denna nyskrivna musikal är baserad på en pjäs, skriven 1986 av Ken Ludwig, med samma namn.
Musikalen är skriven av Peter Sham (Manus och texter) och Brad Carroll (musik), två för mig helt okända namn.
Skrivandet på Lend me a tenor the musical påbörjades redan 2005, med en första stage reading på Utah shakespeare festival i maj 2006 och fick sin officiella Amerikanska premiär 2007. Musikalen fick där strålande recensioner både av press och av Ken Ludwig. Musikalen har sen dess genomgått ett otal omskrivningar (de hade bland annat flertalet workshops i studion på Dominion Theatre under 2009) och den spelades på en Pre-west end run i september 2010 på theatre royal plymouth.
Nu har den så äntligen tagit det stora klivet till West End och det kändes kul att få gå och se något nytt och färskt min första dag i london.

Jag såg Lend me a tenor 7 Juni då den fortfarande var i Previews. Musikalen spelar på Gielgud Theatre där även pjäsen Lend me a tenor hade sin urpremiär 1986.
Handlingen kretsar kring en opera och där, när musikalen börjar, den stora opera divan Tito Merelli är försenad till repetitionerna. Merelli, får man veta, är en diva ut i fingerspetsarna, älskar vin och kvinnor och är kanske inte den lättaste mannen att arbeta med (eller att vara gift med som hans fru tydligt visar). Tillslut så anländer Merelli och hans fru Maria och den lite tillbakadragne Max får uppdraget att se till att ingenting händer med Merelli (dvs..hålla honom borta från vin och kvinnor) så att han kan sjunga i operan kvällen efter.
Musikalen är en riktigt fars med många förväxlingar, olycklig och lycklig kärlek, många smällar i dörrar och överspelad dramatik.

Jag kan inte säga att jag hade för höga förväntningar på denna musikal eftersom jag inte visste så mycket om den. Jag blev glatt överraskad när jag såg att Joanna Riding spelade Maria Merelli, en fantastisk musikalartist som bla gjorde Jane Smart i Witches of Eastwick.
Första akten var väldigt seg och det tog onödigt lång tid att komma in i någon slags bra handling. Bra rollprestationer men med lite för mycket överspelande i mellan åt. Detta tror jag nog beror på att regissören vill ha det så och inte att det var dåliga skådespelare, men inget som jag var så förtjust i.
Musiken var inte något jag fastnade jätte mycket för. Eftersom det handlar om opera så var musiken åxå åt opera-hållet men med inslag av ganska så glättig musik som påminde om musikaler från 30-talet.
2 låtar var dock helt fantastiska tyckte jag. Duetten Be yourself som sjöngs av Tito Merelli och den mesiga Max Garber var helt klart en Showstopper. I numret så lär Tito ut hur man sjunger opera till Max som inte vill något hellre än att våga sjunga vilket han i slutet av låten åxå gör och det låter så fantastiskt!! Den andra Showstoppern för kvällen var numret May I have a moment där Titos motspelerska i operan, Diana Divane, vill visa för honom hur brett register hon har och att hon kan spela de flesta stora operarollerna, vilket hon åxå på ett fantastiskt komiskt sett ger smakprov av!

Jag lämnade Guilgud Theatre med en glad men ändå lite missnöjd känsla...jag tyckte mig kunna se hur de skulle kunna skriva om den så att den skulle kunna bli mycket bättre och det är kanske inget jättebra betyg!


BETTY BLUE EYES

Torsdagen den 9 juni så gick jag och två kompisar och såg matinen av den nya musikalen Betty Blue Eyes. Liksom med Lend me a tenor så visste jag knappt någonting om denna musikal när jag köpte min biljett, inte ens att den är skriven av två engelsmän som jag tycker skriver väldigt bra musik.
George Stiles och Anthony Drew har bla skrivit musikalerna Honk, Peter Pan och Just so och de skrev även de nya sångerna till musikalversionen av Mary Poppins som fortfarande går på Broadway.
Manuset till musikalen är skrivet av Ron Cowen och Daniel Lipman, två amerikanska författare som mest skrivit manus till tv. Mest kända är de nog för att ha skapat, producerat och skrivit den amerikanska versionen av tv-serien Queer as folk.

Betty Blue Eyes är baserad på den brittiska filmen A private function med Maggie Smith i huvudrollen som kom 1984.
Liksom filmen är musikalen en komedi som till skillnad från Lend me a tenor känns mer äkta.

Musikalen utspelar sig i en liten by i Norra England 1947. Det är knapra tider och mat-ransoner är en del av vardagen. Några lokala affärsmän planerar ett hyllnings party för att fira det kungliga bröllopet mellan Prinsessan Elizabeth och Prins Phillip och de bestämmer sig för att olagligt föda upp en gris som de ska bjuda på på festen. Grisen blir dock stulen av Gilbert Chilves, en ganska så grå och alldaglig fotdoktor, på uppmaning av hans fru Joyce som inget hellre vill än att komma in i sociteten i staden och ser här en chans att, genom utpressning, få vara med på festen som räknas som den största socitets händelsen i staden på mycket länge. Under tiden så snokar en mycket beslutsam matinspektör runt för att anhålla alla som inte håller sig inom mat-ransonens regler.

Detta är nog en av de bästa nya musikalerna jag har sett på mycket länge! Bra musik, roligt manus och väldigt snyggt stageat och koreograferat! Ett stort plus måste man ju såklart även ge grisen... nej, tyvärr var det ingen riktigt gris MEN att få en konstgjord gris att se så levande ut var verkligen imponerande!!

Huvudrollerna spelades av Sarah Lancashire som är en känd skådespelerska i England..mest för att hon var med i den engelska såpan Coronation street, och Reece Shearsmith som även han har gjort mycket för tv.

Som sagt...En väldigt bra musikal. Jag skrattade och blev berörd och bara njöt av hela musikalen!! kan verkligen rekommenderas!! Skönt att det kan komma nyskrivna musikaler som INTE är baserade på kända pop/rock-låtar! =)

Här kommer trailern för musikalen:



I del 2 av min London resa kommer ni få läsa om Shrek the musical, The wizard of oz och pjäsen Blithe Spirit med min favoritmusikalartist Ruthie Henshall! =)