London Del 1

För ett tag sedan så var jag en vecka i London. Jag bodde ju där i nästan två år så det var fantastiskt kul att komma tillbaka och träffa vänner man inte sett på länge. Det som åxå är lika fantastiskt med att komma till London är ju såklart alla musikaler man kan gå och se. Denna gång så blev det 4 musikaler och en pjäs för min del! En helt ok siffra på en vecka (fast egentligen lite "dålig" för mig med tanke på att jag en gång klämde in 8 föreställningar på 5 dagar.. men ändå=) )
Tänkte att jag skulle ta och berätta lite om de olika musikalerna jag såg och vad jag tyckte om dem!

LEND ME A TENOR

Denna nyskrivna musikal är baserad på en pjäs, skriven 1986 av Ken Ludwig, med samma namn.
Musikalen är skriven av Peter Sham (Manus och texter) och Brad Carroll (musik), två för mig helt okända namn.
Skrivandet på Lend me a tenor the musical påbörjades redan 2005, med en första stage reading på Utah shakespeare festival i maj 2006 och fick sin officiella Amerikanska premiär 2007. Musikalen fick där strålande recensioner både av press och av Ken Ludwig. Musikalen har sen dess genomgått ett otal omskrivningar (de hade bland annat flertalet workshops i studion på Dominion Theatre under 2009) och den spelades på en Pre-west end run i september 2010 på theatre royal plymouth.
Nu har den så äntligen tagit det stora klivet till West End och det kändes kul att få gå och se något nytt och färskt min första dag i london.

Jag såg Lend me a tenor 7 Juni då den fortfarande var i Previews. Musikalen spelar på Gielgud Theatre där även pjäsen Lend me a tenor hade sin urpremiär 1986.
Handlingen kretsar kring en opera och där, när musikalen börjar, den stora opera divan Tito Merelli är försenad till repetitionerna. Merelli, får man veta, är en diva ut i fingerspetsarna, älskar vin och kvinnor och är kanske inte den lättaste mannen att arbeta med (eller att vara gift med som hans fru tydligt visar). Tillslut så anländer Merelli och hans fru Maria och den lite tillbakadragne Max får uppdraget att se till att ingenting händer med Merelli (dvs..hålla honom borta från vin och kvinnor) så att han kan sjunga i operan kvällen efter.
Musikalen är en riktigt fars med många förväxlingar, olycklig och lycklig kärlek, många smällar i dörrar och överspelad dramatik.

Jag kan inte säga att jag hade för höga förväntningar på denna musikal eftersom jag inte visste så mycket om den. Jag blev glatt överraskad när jag såg att Joanna Riding spelade Maria Merelli, en fantastisk musikalartist som bla gjorde Jane Smart i Witches of Eastwick.
Första akten var väldigt seg och det tog onödigt lång tid att komma in i någon slags bra handling. Bra rollprestationer men med lite för mycket överspelande i mellan åt. Detta tror jag nog beror på att regissören vill ha det så och inte att det var dåliga skådespelare, men inget som jag var så förtjust i.
Musiken var inte något jag fastnade jätte mycket för. Eftersom det handlar om opera så var musiken åxå åt opera-hållet men med inslag av ganska så glättig musik som påminde om musikaler från 30-talet.
2 låtar var dock helt fantastiska tyckte jag. Duetten Be yourself som sjöngs av Tito Merelli och den mesiga Max Garber var helt klart en Showstopper. I numret så lär Tito ut hur man sjunger opera till Max som inte vill något hellre än att våga sjunga vilket han i slutet av låten åxå gör och det låter så fantastiskt!! Den andra Showstoppern för kvällen var numret May I have a moment där Titos motspelerska i operan, Diana Divane, vill visa för honom hur brett register hon har och att hon kan spela de flesta stora operarollerna, vilket hon åxå på ett fantastiskt komiskt sett ger smakprov av!

Jag lämnade Guilgud Theatre med en glad men ändå lite missnöjd känsla...jag tyckte mig kunna se hur de skulle kunna skriva om den så att den skulle kunna bli mycket bättre och det är kanske inget jättebra betyg!


BETTY BLUE EYES

Torsdagen den 9 juni så gick jag och två kompisar och såg matinen av den nya musikalen Betty Blue Eyes. Liksom med Lend me a tenor så visste jag knappt någonting om denna musikal när jag köpte min biljett, inte ens att den är skriven av två engelsmän som jag tycker skriver väldigt bra musik.
George Stiles och Anthony Drew har bla skrivit musikalerna Honk, Peter Pan och Just so och de skrev även de nya sångerna till musikalversionen av Mary Poppins som fortfarande går på Broadway.
Manuset till musikalen är skrivet av Ron Cowen och Daniel Lipman, två amerikanska författare som mest skrivit manus till tv. Mest kända är de nog för att ha skapat, producerat och skrivit den amerikanska versionen av tv-serien Queer as folk.

Betty Blue Eyes är baserad på den brittiska filmen A private function med Maggie Smith i huvudrollen som kom 1984.
Liksom filmen är musikalen en komedi som till skillnad från Lend me a tenor känns mer äkta.

Musikalen utspelar sig i en liten by i Norra England 1947. Det är knapra tider och mat-ransoner är en del av vardagen. Några lokala affärsmän planerar ett hyllnings party för att fira det kungliga bröllopet mellan Prinsessan Elizabeth och Prins Phillip och de bestämmer sig för att olagligt föda upp en gris som de ska bjuda på på festen. Grisen blir dock stulen av Gilbert Chilves, en ganska så grå och alldaglig fotdoktor, på uppmaning av hans fru Joyce som inget hellre vill än att komma in i sociteten i staden och ser här en chans att, genom utpressning, få vara med på festen som räknas som den största socitets händelsen i staden på mycket länge. Under tiden så snokar en mycket beslutsam matinspektör runt för att anhålla alla som inte håller sig inom mat-ransonens regler.

Detta är nog en av de bästa nya musikalerna jag har sett på mycket länge! Bra musik, roligt manus och väldigt snyggt stageat och koreograferat! Ett stort plus måste man ju såklart även ge grisen... nej, tyvärr var det ingen riktigt gris MEN att få en konstgjord gris att se så levande ut var verkligen imponerande!!

Huvudrollerna spelades av Sarah Lancashire som är en känd skådespelerska i England..mest för att hon var med i den engelska såpan Coronation street, och Reece Shearsmith som även han har gjort mycket för tv.

Som sagt...En väldigt bra musikal. Jag skrattade och blev berörd och bara njöt av hela musikalen!! kan verkligen rekommenderas!! Skönt att det kan komma nyskrivna musikaler som INTE är baserade på kända pop/rock-låtar! =)

Här kommer trailern för musikalen:



I del 2 av min London resa kommer ni få läsa om Shrek the musical, The wizard of oz och pjäsen Blithe Spirit med min favoritmusikalartist Ruthie Henshall! =)

The heat is on in Saigon

När man pratar med folk och berättar att man håller på med och älskar musikal så kommer alltid frågan: Vilken är din favorit musikal?
Jag har alltid svårt att svara på just den frågan eftersom det finns så mycket bra musikaler..och som alla är fantastiska på sitt sätt och så olika att de är svåra att jämföra. Men en musikal som jag återkommer till gång på gång och som jag kommit på nog är min favorit musikal (om jag bara får säga en) är Miss Saigon!



Miss Saigon är skriven av fransmännen Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil, samma par som skrivit musikalen som spelats längst i världen..nämligen Les Miserables.
Miss Saigon hade sin urpremiär i London den 20 september 1989 på Theatre Royal Dury Lane och speladess där fram till 30 Oktober 1999 (4264 föreställningar). Musikalen hade sin premiär på Broadway 11 april 1991 och spelades där fram till 28 januari 2001 (4092 föreställningar). Den är fortfarande rankad på 10 plats över musikaler som gått längst på Broadway.

Miss Saigon är baserad på operan Madame Butterfly av Puccini (som i sin tur är baserad på romanen Madame Chrysantheme) men handlingen är flyttad från Japan i början av 1900-talet till Vietnam och Thailand på 70-talet under slutet av Vietnam-kriget. Kärleksparet i föreställningen är Kim, en vietnamesisk kvinna som tvingas prostituera sig och på så sätt träffar Chris som är en amerikansk soldat. De har en kort kärleksaffär innan amerikanerna kallas tillbaka till USA.

För att hitta rätt skådespelerska att spela Kim så åkte produktionsteamet på en "audition-turne" runt om i Asien... Där hittade man tjejen som spelade huvudrollen både i London och senare på Broadway; 18-åriga Lea Salonga. Konstigt nog så gjorde man aldrig någon liknande turne för att hitta de manliga asiatiska rollerna, något som musikalen blev kritiserad för. Den brittiska skådespelaren Jonathan Pryce fick rollen som den asiatiska hallicken The Engineer men eftersom man hävdade att Engineer var Fransk-vietnamesisk så kunde han spelas av en vit man. Musikalen har också kritiserats för att vara rasistisk och sexistisk, men den visar ju bara hur det var på en vietnamesisk bordell så jag personligen förstår inte den kritiken.

De mest kända låtarna från musikalen är väl Chris stora parad nummer Why god why och Kim och Chris kärleksduett Last night of the world. Jag tycker så klart att det är bra låtar men det finns fler fantastiska låtar i denna underbara musikal. Den är ju genomsjungen (alltså bara sång rakt igenom och inga talade repliker) och jag älskar många av partierna mellan de stora sångerna. Tex så har Kim och John (chris bästa kompis) en fantastisk liten duett som heter Please. Finns även ett fantastiskt sång-bråk där Kim till sist skjuter en man som hon blivit bortlovad till som liten. Väldigt dramatiskt och det ger mig rysningar varje gång!
En favvo-sång från föreställningen är även Now that I´ve seen her (som i original hette It´s her or me) Hittade en smygfilmad version av denna sång sjungen av fantastiska Ruthie Henshall som spelade Ellen (chris amerikanska fru) i sista castet i London!
Det är inte jätte bra filmat men titta, lyssna och njut av en fantastisk musikalartist:



Om ni inte har hört hela denna musikal så tycker jag att det är ett måste. Det finns olika versioner på skiva; dels original inspelningen från West End men den har inte med all musik. 1995 så spelades en Complete version in och den snurrar ofta i min cd-spelare!

Den 22 Januari 1998 så hade musikalen Sverige premiär på Göta lejon i Stockholm. Niklas Andersson och Christina Von Kern spelade Chris och Kim, Stefan Sauk var the Enginer, eller Fixarn´som han kallades i sverige, och Sofia Källgren var Ellen. Uppsättningen var en av de största musikalsatsningarna i sverige med en budget på över 60 miljoner kr. Den engelska producenten Cameron Mackintosh var så imponerad av den svenska uppsättningen (regi, kostym, scenografi och teknik) att han lät producera liknande uppsättningar i asien och turne-versioner.
Både Peter Jöback och just Niklas Andersson har spelat rollen som Chris på West end i London.. och Gunilla Backman gjorde rollen som Ellen där 1998.
Jag har själv sett musikalen både på West End och i Stockholm och jag tycker faktiskt att stockholms-uppsättningen var fantastiskt bra..kanske till och med bättre än West End...förutom de svenska översättningarna tyvärr.

Avlutar med Lea Salonga som sjunger en sång som heter Too much for one heart. Den skrevs till musikalen, men kom inte med i den slutgiltiga versionen. Melodin finns dock med på många ställen och mycket av den blev istället låten Please som jag pratade om innan.

I feel so much spring

Dagens musikal som snurrar i min skivspelare heter A new brain och är skriven av William Finn!

William Finn är en amerikansk kompositör född i Boston 1952. Han är både Jude och homosexuell vilket speglas tydligt i många av hans musikaler!
Jag vet inte så mycket om honom som person och har inte heller kunnat hitta så mycket info.
Han utbildade sig i musik på Williams college i Massachusetts och bor idag i New York med sin partner sen 30 år tilbaka; Arthur Salvadore.
Hans första musikal heter In trousers och kom 1979 och är den första musikalen i en triologi..de andra är March of the falsettos (1981) och Falsettoland (1983)
De två sistnämda satte han ihop till en musikal 1992 och den spelades på Broadway och fick 2 Tony awards; best music and lyrics och Best book.

William Finn har även skrivit sånger för olika tv-program och teckande serier.
2004 kom hans Broadway hit 25th Annual Putnam County Spelling Bee som hade premiär 2 maj 2005 och lades ner 20 januari 2008. Musikalen blev nominerad till 6 Tony awards och vann 2!
Det har även gjorts 3 musical revues (hittar inget bra svenskt ord för det... föreställning med låtar från hans musikaler kan man säga):
Infinite Joy (2000)

Elegies: a song cycle (2005) som Finn skrev till alla nära och kära som gått bort, och till minne av dem som dog i attacken 11 september!

Make me a song (2006, Off-broadway 2007, London 2008). Denna såg jag i London på den lilla teatern New players theatre! Fantastisk upplevelse...där jag åxå för första gången såg underbara Louise Dearman (som nu spelar Glinda i Wicked). Det är något speciellt med en liten teater..ett cast på bara 6 personer, en flygel och grymma låtar...Behövs inte mycket för att skapa magi!=)

Så till musikalen jag skulle prata om: A new Brain. Skriven 1998, musikalen är löst baserad på William Finns eget liv då han drabbades av AVM (arteriovenös missbildning) och genomgick en hjärnoperation.
I musikalen så handlar det om Gordon Schwinn som är en kompositör och som jobbar för Mr Bungee, en något galen barnprogrammledare med sitt eget barnprogram. Gordon tycker att han måste skriva så mycket dålig musik till detta program att det gör att han inte kan skriva det han egentligen vill. När han blir sjuk och inte vet om han kommer överleva så oroar han sig över att han fortfarande inte skrivit något bra som han kan bli ihågkommen för. Så på sjukhuset, när han är i koma, när han hallucinerar och i alla olika situationer, börjar han skriva dessa sånger. Han överlever, blir helt återställd. Han inser vad som är viktigt i livet och hur musik har en helande kraft..och han kan nu skriva de sånger han vill!

Musikalen hade sin premiär Off-Broadway, med previews från den 14 maj 1998. I castet så fanns flera kända namn så som Malcom Gets, Mary Testa, Chip Zien och en då relativt okänd Kristin Chenoweth (det var först året efter som hon gjorde You´re a good man Charlie Brown och fick en Tony awward!)

Hittade detta klipp från original uppsättningen på Youtube.. dålig bildkvalite..men ändå kul att se...tycker jag! =)



William finn är känd för att skriva underfundiga och roliga låtar.. men har åxå skrivit mycket om sorg och ensamhet. Han säger själv att: "I don’t think most of my stuff is predicated on grief and loss. It’s predicated on what happens in life."
Personligen så gillar jag hans låtar just på grund av att man känner att de är väldigt personliga. Han känner verkligen det han skriver och det lyser igenom när man lyssnar!

Hittade denna "preview-film" av en college uppsättning av A new Brain. Titta och njut...önskar jag hade sett denna uppsättning... Är just nu väldigt sugen på att sätta upp denna musikal själv!

Unsettled scores

Idag har jag haft en riktig Andrew Lloyd Webber dag! I skivspelaren har det snurrat 4 stycken musikaler, alla skrivna av denna musikal-gigant!

Andrew Lloyd Webber är en brittisk kompositör, född 22 mars 1948 (faktiskt på samma dag som Stephen Sondheim men han är fördd 1930).
Han började spela violin vid 3 års ålder och studerade musik på the Royal College of Music! När han gick på college så mötte han Tim Rice som kom att bli hans textförfattare under många år!
Deras första musikal tillsammans blev The Likes of us som de skrev 1965. Musikalen blev dock inte uppsatt förrän 1995 då den spelades på Webbers egna teaterfestival: Sydmonton festival.

Webber och Rice började skriva popsånger till olika skivbolag som gavs ut som singlar.
1968 så fick de i uppdrag att skriva ett stycke till en pojkskola i London och de skrev då Joseph and the technicolor dreamcoat. Den var till en början bara 15 minuter lång, men efter deras succe med sin nästa musikal, Jesus Christ Superstar, så utvecklade de Joseph.. till en fullängds musikal. De skrev även musikalen Evita tillsammans som hade premiär i London 1976

Att skriva om alla Webbers musikaler (15 stycken till antal) skulle ta alldeles för lång tid...så jag tänkte jag bara skulle skriva lite kort om de musikaler jag lyssnade på idag!

Song and Dance
Denna musikal består av två delar.
Akt ett är en en-akts musikal av Andrew Lloyd Webber och Don Black som i sin ensamhet heter Tell me on a sunday och som skrevs 1979. Till en början så var det Tim Rice som skulle skriva texten, men han hade musikalartisten Elaine Paige i åtanke på grund av att han hade en otrohetsaffär med henne. Webber tyckte inte att detta var acceptabelt och sökte efter en ny textförfattare och fann Don Black. Musikalen hade premiär på Sydmonton festival 1979 och en skiva släpptes.
Akt två är helt instrumental. Andrew Lloyd Webber har en bror, Julian Lloyd Webber, som är en berömd cellist. Andrew skrev Variations till honom, baserad på ett stycke av Puccini, och detta blev så småningom andra akten i Song and dance. Som titeln antyder så är andra akten en balett koreograferad av Anthony Van Laast.
Musikalen hade sin premiär på the Palace Theatre i London 1982.

Här är en av mina favorit låtar ur musikalen med fantastiska Bernadette Peters som gjorde musikalen på Broadway 1985



Starlight Express
Denna fartfyllda musikal är skriven av Webber och Richard Stilgoe och hade premiär 1984. Musikalen handlar om tåg, och alla artister är på rullskridskor. Detta tillsammans med kostymer som i vissa fall väger flera kilo har gjort att detta nog får räknas till en av de mest skadedrabbade musikalerna!
Musiken som Webber skrivit till denna musikal är en blandning av rock, pop, country och blues, långt ifrån hans mer klassiska musikaler som Phantom of the opera eller Sunset Boulevard!

Ett litet klipp från denna musikal:




Whistle Down the wind
Denna musikal, tillsammans med Phantom Of the opera, tycker jag är hans bästa!
Skriven tillsammans med Jim Steinman(som är en känd Amerikansk låtskrivare som bland annat jobbat med både Meatloaf och Bonnie Tylor) och baserad på en film med samma namn.
Musikalen hade sin premiär på National theatre i Washington i dec 1996 men fick dåliga recensioner och den planerade Broadway uppsättningen lades ner.
Ett pop album med låtar från musikalen gavs ut 1998 där artister som Boyzone, Bonnie Tyler, Tom Jones, Boy George och Elaine Paige medverkade. Boyzone gav ut låten No matter what som de sjunger på skivan som singel och fick en enorm framgång!
En omarbetad version av musikalen öppnade på The Aldwych Theatre 1998.
Även fast jag själv tyvärr inte har sett denna musikal så älskar jag att lyssna på Cast albumet! Fantastiska låtar, och vad jag både har läst och lyssnat mig till så är det en otroligt spännande historia!

Detta är öppningslåten ur musikalen...här sjungen av underbara Michael Ball



The woman in white
Denna musikal, som var den sista jag lyssnade på idag, har jag faktiskt aldrig gillat. Kanske är detta en sån musikal man måste se för att uppskatta, men att bara lyssna på den ger mig nästan ingenting!
Musikalen är skriven av Webber och David Zippel och är löst baserad på en bok med samma namn.
Premiär var det på The Palace Theatre i september 2004. Uppsättningen fick mycket uppmärksamhet för sin scen design för att man använde sig mycket av projektioner istället för vanlig scenografi!
Musikalen hade premiär på Broadway 17 november 2005 och fick mestadels negativ kritik och lades ner i februari.



Även fast sista musikalen jag lyssnade på inte är någon höjdare i min smak så insåg jag ändå idag att Andrew Lloyd Webber ibland är en underskattad kompositör. Jag har många gånger suckat lite över att Webber kopierar sig själv lite väl mycket och att mycket låter lika dant.. men när man lyssnar på hans olika musikaler så inser man faktiskt att det finns väldigt många olika stilar! Och att det finns fantastiska låtar i nästan varje musikal...det gäller bara att se bakom de uttjatade låtarna som Memory och Don´t cry for me Argentine... det finns SÅÅÅ mycket mer!

Avslutar med ett fantastiskt klipp som faktiskt visar att Sir Andrew har humor också... här tillsammans med sin födelsedagskompis Stephen Sondheim när de firade producenten Cameron Macintosh!

Bring him home

En av världens mest kända musikaler är Les Miserables. Det är den som gått längst i London och fortfarande spelas..25 år efter premiären! Det går ju inte att säga annat än att det är fantastiskt!
Musikalen är skriven av de båda fransmännen Claude-Michel Schönberg (musik) och Alain Boublil (text och manus) (med engelsk text Herbert Kretzmer)
Den framfördes första gången på scen i Paris 1980, men då i en liten annan form än det som blivit musikalen idag!
Les Miserables togs över till England av en till först lite motvillig Cameron Macintosh (producent) och hade sin premiär den 8 Oktober 1985 på Barbican Centre i London!
Den fick ganska så dålig kritik i tidningarna..men hittade snabbt sin publik och blev succe... Den flyttade till the Palace Theatre mitt i west end 4 december 1985 och spelades där fram till 2004 då den flyttade till den lite mindre teatern the queens theatre (3 april 2004) där den fortfarande spelas 8 gånger i veckan!

Under 25 år så har såklart väldigt många musikalartister spelat i denna musikal. Bland annat så var Patti LuPone original Fantine i London, Michael Ball, original Marius, och Daphne Rubin-Vega som nog är mest känd som original Mimmi i Rent spelade rollen som Fantine när Les Miserables sattes upp igen på broadway 2006 (en roll som togs över av Lea Salonga...som ju var original Kim i musikalen Miss Saigon som är skriven av samma fransmän!) Även vår egna Carola gjorde ett kortare inhopp i rollen som Fantine på West End 2002 och gjorde sedan samma roll i en skandinavisk konsert version!

Jag såg Les Miserables första gången 2002. Högst upp bakom en stor pelare på The Palace theatre satt jag... sen till föreställningen var jag också så missade början (ända gången jag varit sen till en föreställning tror jag!) så hade ingen jätte upplevelse av denna musikal då tyvärr! Har lyssnat mycket på den och gillar musiken väldigt mycket.
När musikalen firade 10 år jubileum så gjordes en konsertversion av musikalen i Royal Albert hall i London med ett handplockat cast som blev kallat The dream cast. Denna dvd har jag tittat på många gånger och gillar verkligen den versionen!

När jag nu bodde i London och min mamma kom över och hälsade på så bestämde vi oss för att gå och se Les Miserables! Men jag måste tyvärr säga att jag inte tycker att det är en fantastisk musikal. Det är jätte fin musik... men den är så rörig! För mycket karaktärer och för många sido-handlingar som stoppar upp handlingen hela tiden... men det är ju så klart bara min åsikt.. något har den ju som har gjort att den spelats i 25 år! =)

Den 3 oktober så firades 25 års jubileet av musikalen med en konsert version i gigantiska O2 arena i London (också filmad och finns utgiven på dvd)
Extra numret på denna konsert var 4 st Jean Valjeans (huvudkaraktären i musikalen) som sjunger en av de mest kända sångerna: Bring him home! De som sjöng var:

Colm Wilkinson original Jean Valjean från London och kanske den som man mest förknippar med Les Miserables.

John Jowen-Jones som förutom att han spelat rollen på den turne som spelades runt om i England med anledning av 25 års firandet också är den yngsta som har spelat rollen då han 1996 fick rollen, 26 år gammal.

Simon Bowman som spelade rollen i London för tillfället och som förövrigt var Original Chris i Miss Saigon

Alfie Boe en berömd engelsk opera sångare som fått den stora äran att spela rollen på 25 års jubileums konserten!

Det lät och såg ut såhär! (Det kan nog inte bli bättre än såhär... och höjningen sitter som en smäck! FANTASTISKT!!)

The Laurence Olivier Awards!

Ikväll så är det stor gala på Royal Dury Lane theatre i London. Det är brittiska motsvarighetens till the Tony awards nämligen Olivier Awards

Lord Laurence Olivier (1907-1989) som har gett sitt namn till priset var en av englands största skådespelare! Han gjorde under sin karriär över 120 scen roller och ett stort antal filmroller, bland annat Wuthering heights (1939) och Hamlet (1948)

Priset presenteras av the Society of London theatre och delades för första gången ut i december 1976. Fram till 1983 så kallades priset för Swet awards eller the urnies. Swet awards eftersom the Society of London theatre då hette the Society of West End theatre och Urnies eftersom vinnarna fick en Blå Wedgwood urna!
1979 fick just Lord Laurence Olivier en special "urnie" på Swet Awards för sin insatt i brittisk teater, men det dröjde fram till 1984 då Lord Laurence Olivier gick med på att låna ut sitt namn till priset och som sen dess har fått namnet Olivier Awards!

De som till sist avgör vem som vinner en Olivier award är en jury som består av 5 st anonyma personer som är speciellt utvalda av the Society of London theatre för sin expertis inom teater och musikal, och 8 st "vanliga" teaterbesökare...4 stycken för musikal och 4 för teater. (även opera och dans ingår i listan över priser på galan)

Under årens lopp så är det så klart otaliga som fått priser. Judy Dench, Maggie Smith, Jonathan Pryce och Andrew Lloyd Webber för att nämna några få.

Lite rolig fakta är att Judi Dench är unik i att fått pris för både bästa kvinliga huvudroll i pjäsen Absolute Hell OCH bästa kvinnliga huvudroll i en musikal i A little night music samma år (1996), yngsta vinnaren är 3 stycken..2006 fick James Lomas (15), George Maguire (15) och Liam Mower (13) priset för bästa manliga huvudroll i musikal för sin roll som Billy Elliot i musikalen med samma namn. Det är åxå ända gången då något pris har blivit delat mellan olika personer. Om Shakespeare hade levt idag så hade han fått uppleva att hans pjäser fått 63 priser i olika kategorier!
Detta är vad de som vinner får idag. En brons statyett av en ung Lord Laurence Olivier som Henry V som spelades på the Old Vic 1937. Denna till synes nätta statyett väger hela 1,6 kg!

I år så är det 24 olika kategorier som det ska delas ut priser i. Bland de som jag tycker är mest intressant hittar vi:

Best new musical (De nominerad är: Fela!, Legally Blonde, Love never dies och Love story)

Best musical revival (Into the woods, Passion och Sweet charity)

Best Actor in a musical (Alex Gaumomnd-Legally Blonde, David Thaxton-Passion, Michael Xavier-Love Story, Ramin Karimloo-Love never dies och Sahr Ngaujah-Fela!)

Best Actress in a musical (Elena Roger-Passion, Emma Williams-Love story, Sheridan Smith-Legally Blonde och Sierra Boggess-Love never dies)

Även fast det skulle vara fantastiskt kul att sitta med i juryn så vet jag inte om jag skulle klara av det. Hur kan man t.ex välja mellan Sheridan Smith i Legally Blonde och Emma Williams i Love Story?! De är båda fantastiska i sina roller och rollerna i sig är så olika att det för mig är omöjligt att säga vem som mest förtjänar att vinna!

Det finns ett publik pris åxå som heter BBC Radio 2 Olivier Audience award där vem som helst har fått gå in på internet och rösta på vilken musikal de tycker är bäst! De nominerade i år är Billy Elliot, Jersey Boys, Les Miserables och We will rock you!

Förra året så sändes galan live på internet men i år så sänds den tyvärr bara i brittisk satellit tv, MEN man kan lyssna på den på BBC radio 2 så det tänker jag göra! Ska bli otroligt spännande att höra vilka som vinner, få höra uppträdanden och allt annat som pågår under galans gång!!

Let the best man/woman/play/musical win! =)

Through the looking glass...

En ny musikal är på gång som vill ta Broadway med storm! Musikalen heter Wonderland och är en nyskriven twist på alice i underlandet-sagan.


I rollerna så ser vi bl.a Janet Dacal (Alice) som skapade rollen som Carla i In the Heights på Broadway (och som senast spelade Nina i samma musikal på turne) och Kate Shindle (Mad Hatter) som vi känner igen från Legally Blonde där hon spelade Vivianne!


Musikalen är skriven av Frank Wildhorn och Jack Murphy (med manus av Jack Murphy och Gregory Boyd)
Frank Wildhorn är kanske mest känd för musikalen Jekyll and Hyde som han skrev tillsammans med Leslie Bricusse, men han har skrivit många andra musikaler! 1999 så blev han den första amerikanska kompositören på 22 år att ha 3 musikaler samtidigt på Broadway (Jekyll and Hyde, the scarlet pimpernel och The civil war)

Wonderland är alltså en modern twist på Alice i underlandet och det lilla jag har sett så verkar det vara en otroligt visuell föreställning! Wildhorns musik är som alltid väldigt pop influerat, något som i vissa fall fungerar väldigt bra och i andra fall inte alls! Han är verkligen inte kritikernas favorit och har fått utstå väldigt hårda ord om i princip alla sina musikaler! Men han har lyckats skapa sig en stor fan-skara så något göra han ju rätt!
Jag kan verkligen förstå båda sidorna...hans musik kan vara väldigt sliskig, prålig, förutsägbar och platt men samtidigt kan den vara otroligt berättande, maffig, vacker och hjärtskärande...
Rolig fakta är att det var Wildhorn som skrev Whitney Hustons hit Where do broken hearts go från 1987

Wildhorn har skapat en trend att släppa album med låtar från sina musikaler innan de haft premiär...så också med Wonderland. Har lyssnat lite och det är som det oftast är med Wildhorn.. en del är fantastiskt...och en del är sådär... Albumet släpptes i slutet av 2009 och jag tror att musiken säkert har genomgått ett antal förändringar fram till det som kommer presenteras på det Original cast album som släpps i maj!
Men jag tror (utan att egentligen har någon som helst aning) att det hade varit fantastiskt att se denna musikal!! Hoppas att kritikerna kan vara lite snälla mot Wildhorn för en gångs skull... men, det har ju gått bra för honom ändå så det kanske inte gör något!

Premiären på Broadway av Wonderland är 17 april (med previews från 21 mars). Kolla in dessa klipp som kommer från den så kallade pre-broadway uppsättningen (se inlägget om Legally Blonde för mer info om pre-broadway) som spelades i Tampa i början av året. Visst blir man sugen på att åka till Broadway?! =)

I hate musicals

Nej, jag hatar verkligen inte musikal... då hade jag ju knappast skrivit denna blogg, men I hate musicals är titeln på en fantastisk rolig låt ur musikalen Ruthless! Anledningen till att jag kom och tänka på denna låt var att när jag skrev mitt förra inlägg om Legally blonde så läste jag på lite om Laura Bell Bundy och hon spelade huvudrollen i denna musikal som 12-åring Off-Broadway 1992. (rolig fakta är att hennes understudies var två nu mycket välkända namn nämligen Natalie Portman och Britney Spears).
Musikalen är en parodi på föreställningar så som Gypsy och Mame.
I detta klipp (som är taget från Los Angeles produktionen som spelades ett år efter den gått off-broadway) så ser vi Rita McKenzie framför denna fantastiska låt om att hon hatar musikaler (iallafall de moderna!) Titta och njut!

OMIGOD YOU GUYS!

Skivan som snurrar i min cd-spelare idag är en av mina favorit musikaler från de senaste åren. Jag är själv lite förvånad över den insikten... men denna musikal är välskriven, rolig, seriös, har fantastisk musik och underbara karaktärer. Musikalen heter Legally Blonde

Musikalen är skriven av Laurence O´Keefe och Nell Benjamin och med manus av Heather Hach och baserad på boken och filmen med samma namn!

Laurence O´keefe är kanske bäst känd för att ha skrivit musikalen Bat boy som gått både off-Broadway och på West end!
Med Legally Blonde så skrev han tillsammans med sin fru Nell Benjamin och det verkar gå bättre än själv då Bat boy inte blev någon jätte succe (gick 8 månader off-Broadway och bara 4 på West End)
Hans musik är, enligt mig, väldigt melodisk och den låter enkel och självklar men aldrig tråkig. Och det är ju så klart att när det låter enkelt då är det egentligen ganska så svår spelat! =)

När jag först fick höra att det skrevs en musikalversion av Legally blonde så blev jag jätte skeptisk! Jag älskar filmerna men trodde inte alls att det skulle kunna bli en bra musikal, trodde mest att det skulle bli jätte fånigt.

Musikalen hade sin urpremiär i en så kallad pre-Broadway tryout i San fransisco 6 Februari 2007 (där man alltså sätter upp musikalen men jobbar hela tiden att förändra och förbättra...för att det ska bli så bra som möjligt när man senare har premiär på Broadway).
På Broadway var premiären 29 april (med previews från 3 april).
I huvudrollen som den blonda ytliga (till att börja med iallafall) Elle Woods var den fantastiska musikalartisten Laura Bell Bundy (som var original Amber i Hairspray och stand by för Glinda i Wicked).

Musikalen blev väl mottagen och fick mestadels fina recensioner, blev nominerad till 7 Tony awards men vann tyvärr ingen. I september så filmades musikalen inför live publik (och 2 gånger till utan publik) och sändes på MTV i oktober. Detta tycker ju jag var en fantastisk grej för det betydde ju att jag kunde se denna musikal utan att åka till Broadway (även om det så klart ALDRIG kan bli samma upplevelse att se en musikal på tv som live på en teater!)
Nån kompis till mig hade laddat ner musikalen så jag fick en kopia och kunde titta... Och från att ha varit väldigt skeptisk så ändrades min uppfattning ganska så snabbt. Det jag såg var en fartfylld föreställning som både kunde vara vansinnigt rolig och gripande i nästa sekund..och man brydde sig verkligen om karaktärerna!!

Musikalen hade premiär på West End 13 januari (med previews från 5 december). Här spelades Elle Woods av Sheridan Smith som är ett välkänt ansikte för den brittiska publiken som komisk skådespelerska! Även här var jag skeptisk innan jag gick och såg den, mest för att jag tyckte att Sheridan Smith såg alldeles för gammal ut för att spela den rollen. Men när jag väl såg musikalen som var det inget som egentligen störde... visst hon är kanske egentligen för gammal, men hon är så otroligt bra så man köper att hon inte ser ut som 18! Det som är lite tråkigt med London uppsättningen är att den är på en betydligt mycket mindre teater än på Broadway så det är ett mindre cast och det är lite synd i vissa av de coola ensemble numerna! Även att de åxå är lite för kändis-kåta (förlåt men hittar inget bättre ord) och "måste" ha kända namn i rollerna... personer som kanske inte alls passar. Så var fallet när de anställde Duncan James, känd från pojkbandet Blue, för att spela Elles pojkvän Warner Huntington III. Det finns ju hur många bra musikalartister som helst i London...så varför då ge jobbet till nån som inte kan agera och inte sjunger speciellt bra, bara för att han är känd, det tycker jag är så synd!
Men förutom dessa "små fel" så är London uppsättningen fantastisk bra!! Jag satt och hoppade i min stol och man får så mycket energi av denna musikal. När man tror att man sett det bästa så lyfter det igen... och igen!!

Legally Blonde kommer ha Skandinavien premiär på nöjesteatern i Malmö 29 september i år och det kommer bli mycket spännande att se den svenska versionen! (är återigen skeptisk...men jag har ju börjat lära mig att det inte alltid är som man tror.. =) )

Som sagt så finns det många fantastiska nummer och låtar i Legally Blonde. Ett cheerleading nummer, en irländsk ballad, en låt med jazz-feeling och ett helt fantastisk hoppreps-nummer!!
Öppningsnumret ser ut såhär:


Som sagt...denna musikal är en riktig pärla och man ska inte, som jag, avfärda den som banal eller töntig! Jag hoppas verkligen att Laurence O´Keefe och Nell Benjamin skriver fler musikaler för det är något som iallafall jag skulle lyssna på!!

Spider-man

Jag kan ju inte ha en musikalblogg utan att skriva om det hetaste på Broadway just nu.
Och musikalen som det har snackats mest om de senaste månaderna är musikalen Spider-Man: Turn off the dark.
Detta spektakel är det dyraste som någonsin producerats på Broadway och har kostat 65 miljoner dollar (vilket motsvarar över 420 miljoner svenska kronor!)
Men trots alla pengar (eller kanske på grund av dem?!) så har uppsättningen kantats av problem. Den var planerad att ha premiär i februari 2010 men det blev uppskjutet...och uppskjutet...och uppskjutet. Svårt att hitta producenter som kunde gå in med så mycket pengar och väldigt mycket tekniska problem.

Musiken är skriven av Bono och The edge (från U2) med manus av Julie Taymore och Glen Berger.
Julie Taymore, som även regisserar föreställningen, är väl mest känd för att ha skapat musikalen Lejonkungen, baserad på Disney filmen med samma namn. Kanske är Spider-man, som det stod i någon recension, Julies försök att överträffa sig själv. När lejonkungen kom så var den ju väldigt nyskapande med alla sina masker och fantastiska scenspektakel. Den fortsätter att gå för fulla hus både i London och New York (hade premiär 1997 på Broadway och 1999 på West End)

För att återgå till Spider-man så har den kantats av stora rubriker och mycket drama hela vägen fram till premiären... som faktiskt inte varit ännu.
Efter att den blev försenad i början av 2010 så sattes det ett nytt premiär datum till 21 december. Previews (alltså så kallade förhandsvisningar som de alltid gör på Broadway och West End där de spelar föreställningen inför betalande publik, men fortfarande jobbar med den och ändrar saker) inleddes den 28 november 2010 men ganska så snabbt så flyttades premiärdatumet fram till januari 2010...och sen till februari...och sen fram till mars.. och är nu satt till den 15 mars, men det ryktas om att det kan komma att flyttas fram igen...kanske ända fram till juni.
Vissa påstår att detta är musikalen som aldrig kommer ha någon premiär, men just nu så tror jag inte att producenterna är allt för ledsna för det... kanske mycket tack vare alla skriverier (all publicitet är bra publicitet...) så spelas den ju just nu för utsålda hus trots att den inte haft premiär än!

här kommer en liten trailer på föreställningen

Det är en väldigt tekniskt avancerad föreställning med mycket luftakrobatik och flygningar. Och med all den enorma teknik så har det skapat problem. Många av föreställningarna har kantats av många och långa avbrott pga att tekniken strulat.. och det som kanske är det värsta är alla skador på skådespelare och stuntmän. Redan på repetitionerna skadades 2 stuntmän i flygsekvenser där en av dem bröt båda sina vrister! Under första previewn så fick en av de kvinnliga rollerna en hjärnskakning och den 20 december så släppte stuntmannen Christopher Tierneys säkerhetslina och han föll över 6 m ner i orkesterdiket. Han låg en vecka på sjukhus med skallskador, 4 brutna revben och även skador på ländryggen och lungan.

Det finns en oskriven lag i teater/musikal världen som är att en föreställningen inte får recenseras av kritiker förrän den har haft sin premiär. Eftersom Spider-man har skjutit premiärdatumet längre och längre fram så tröttnade helt enkelt kritikerna till sist på att vänta och den 7 Februari så publicerades recensioner i de största tidningarna i New York ändå (något som skapade väldigt mycket uppståndelse).
Och det var ingen munter läsning...

"The sheer ineptitude of this show, inspired by the Spider-Man comic books, loses its shock value early. After 15 or 20 minutes, the central question you keep asking yourself is likely to change from "How can $65 million look so cheap?" to "How long before I'm out of here?" Directed by Julie Taymor, who wrote the show’s book with Glen Berger, and featuring songs by U2's Bono and the Edge, "Spider-Man" is not only the most expensive musical ever to hit Broadway; it may also rank among the worst. . . . "Spider-Man" is so grievously broken in every respect that it is beyond repair. Fans of Ms. Taymor's work on the long-running musical The Lion King adapted from the animated Walt Disney feature, will have to squint charitably to see evidence of her talent." (Från New Yorks Times 7 februari 2011)

Vill man läsa hela recesionen och många fler så klicka HÄR

En kompis till mig som sett föreställningen tyckte att visuellt var den fantastisk med alla flygningar och så men att skådespeleri, manus och musik var under all kritik!

Jag har ju själv inte sett denna föreställningen så kan ju inte uttala mig...men tänker göra det ändå!
När jag fick höra att det skulle göras musikal av Spider-man så blev jag väldigt skeptisk. När jag sen fick veta att det var Bono och the Edge som skulle göra musiken blev jag ännu mer skeptisk. Och när jag till sist började läsa om repetitioner och få se bilder och videos från föreställningen så hade jag skapat mig en inte allt för positiv uppfattning fast jag inte sett föreställningen.
Man skulle kanske kunna kalla mig lite gammellmodig och bakåtsträvare när det gäller musikal... men jag gillar inte när musikal bara är ett spektakel. Som jag skrev i mitt förra inlägg så vill jag väldigt gärna ha både själ och hjärta i en musikal och inte bara nått fint att titta på. Blir också lite orolig att de mindre, men oftast mest själfulla, musikalerna (som love story, eller Scotsboro boys som nyss floppade på broadway) helt kommer att försvinna för att folk förväntar sig spektakulära scenshower! Säkerligen har det lite att göra med att biljetter till en musikal idag är väldigt dyra och då förväntar man sig ju att få en otrolig upplevelse om man ska tycka att det är värt det, men det är så synd!! Jag måste erkänna att jag blev lite glad när jag läste recesionerna om Spider-man, att de inte lyckats göra någon bra föreställning trots alla miljoner och ny-teknik mm. Tyvärr så är det ju inte det som avgör just i detta fallet...tror att eftersom det skrivits så mycket om denna musikal så kommer folk att vilja gå och se den ändå, för att ha sett det med egna ögon, bra eller dåligt!
Får väl se om den någonsin kommer ha sin premiär...

En låt från musikalen... e nyfiken på vad ni tycker, jag har mina åsikter.. =)

Love story

Nu när melodifestivalens sista deltävling är avklarad så är det dags att stänga av tv.n och sätta på lite riktig musik...skojar lite för gillar faktiskt melodifestivalen, men ibland är det skönt att lyssna på något som är skrivet med hjärta och själ och inte bara plast och med en synth och dator!
Valet ikväll blev min senast inköpta musikal skiva och faktiskt även den senaste musikalen jag såg, nämligen Love story.

Love story är skriven av brittiska kompositören Howard Goodall (som jag aldrig hört talas om innan men efter att ha googlat på honom insett att han skrivit mycket både för tv, film och musikal). Manus och texter står Stephen Clark för som skrev texterna till den nya versionen av musikalen Martin Guerre (additional lyrics ,1996) och senast text och manus till den fantastiska musikalen Zorro (2008)

Musikalen är ju så klart baserad på Erich Segals bok och film med samma namn! Lite rolig fakta är att Erich skrev Love story som ett film manus men att pamparna på Paramount pictures ville att han skulle skriva om den i novell-form och sen släppas som bok som en sorts "förhansvisning" till filmen. Boken släpptes passande på alla hjärtans dag 1970 och blev en storsäljare! Filmen kom i december samma år.
Jag har själv faktiskt varken läst boken eller sett filmen som anses vara en av de mest romantiska filmer som gjorts, men tycker att det passar alldeles utmärkt som grund för en musikal!
När jag var i London nu senast (december 2010) så passade jag på att, dagen efter den haft premiär (6 december), att sjunka ner i en mjuk stol inne på den lilla men väldigt charmiga The Duchess theatre och vänta spänt på vad jag skulle bjudas på!
Det som spelades upp framför mig var en fröjd för både ögon, öron och faktiskt näsa!

Huvudrollerna spelades av underbara Emma Williams (Chitty chitty bang bang, Zorro m.fl), Michael Xavier (för mig ett lite okänt namn som bla gjort Spamelot och Phantom of the opera i West end) och fantastiska Peter Polycarpou (Imagine this, original John i Miss Saigon bland mycket annat)
Det som drog mig till denna musikal var faktiskt mest Emma Williams och Peter Polycarpou och det faktum att den kanske mest kända brittiska manliga musikalartisten Michael Ball gjorde sin Producent debut.

Som sagt en fantastisk musikalupplevelse!
Musiken är väldigt vacker... går inte att beskriva på något annat sätt. Detta är ju knappast någon glitter och glam musikal och alltså är inte musiken så heller. Orkestern bestog av en flygel, två violiner, en viola, en cello, en kontrabas och en gitarr som alla satt längst bak på den enka scenen.
Musikalen handlar om Kärlek. En kille och en tjej som trots sina väldigt olika bakgrunder blir tillsammans och skapar sig ett liv tillsammans, men där livet i all sin orättvisa också har en egen tvist, men åxå kärlek till sina föräldrar och hur svårt det kan vara. Den var förvånandevis humoristisk för att faktiskt i slutändan vara en tragedi...
Ett fantastiskt nummer i musikalen (som bara är en en-aktare) är låten: Pasta. De sjunger om olika pasta sorter (Emmas rollkaraktär är italienska) och lagar pasta och pasta sås samtidigt...och då menar jag på riktigt!!! Det var en så häftig upplevelse att sitta där i salongen och först se det börja ryka ur kastrullerna och sen plötsligt märka att det luktar mat i hela teatern!! =)

Denna musikal var något av det bästa jag sett på väldigt väldigt länge! I en tid då nya musikaler mest är baserade på kända låtar, eller kända karaktärer så var det fantastiskt att se nått som kändes så äkta och skrivit med en sån värme! Tyvärr så har de precis spelat sin sista föreställning i london, men jag hoppas verkligen på att den kan komma upp någon annanstans snart för det förtjänar den verkligen!

Lite bilder från föreställningen:


Emma Williams & Michael Xavier


Peter Polycarpou & Emma Williams



Pasta!

The telephone song

Jag har 173 st musikal cd skivor (då har jag bara räknat cast albums..alltså inte bland-skivor eller solo skivor) och så har jag säkert ett 50-tal till på min dator som jag inte har som cd-skivor! Jag tycker själv inte att denna samling är speciellt stor för vill ju ha sååå mycket mer, men det finns lite att välja på iallafall. Och ibland så kan man inte välja... då är det bra att man har sin Iphone!
Hittat 2 fantastiska appar för alla oss musikalälskare som vill lyssna på musikalmusik!


1.broadwayworld.com
Denna fantastiska app är nästan allt du behöver för att få veta vad som pågår på Broadway!! Broadwayworld.com är åxå en bra internetsida..men tycker den är lite rörig (återkommer till detta då jag säkert kommer skriva ett inlägg om bra musikalsidor på nätet), men appen är väldigt bra! På appen så finns Broadwayworldradio som spelar musikalmusik dygnet runt! Bara att sätta på och så får man en bra blandning av nytt, gammal, känt och okänt! Det som är lite frustrerande är att man inte vet vad det är man lyssna på om man inte känner igen det. På minus sidan finns också att appen hänger sig ganska så ofta. Vet inte om det är min telefon som inte orkar med den eller om det är appen.. men jag får ganska ofta radera den och ladda ner igen. Men det tar ju 10 sekunder så det kan man stå ut med!

2. AccuRadio
Den här appen hittade jag av en slump idag och jag blev genast helt kär (om man nu kan bli kär i en applikation!) Det är en fantastisk radio app med 50 olika huvudgenrer däribland Broadway! Och går man då in på Broadway så hittar man inte mindre än 43 olika spellistor med allt från 80-tals musikaler, london casts och olika kompositörer till det nyaste på broadway, ouvertyrer, pop-versioner av musikallåtar och mycket mycket mer!! Det bästa är också att här så ser du hela tiden vad det är för låt som spelas och från vilken skiva den kommer ifrån! Du kan även gå ut ur appen och göra andra saker på din telefon och den fortsätter spela!! Som sagt.. jag är kär!! =)

willkommen bienvenue welcome

"Meine Damen und Herren, Mesdames et Messieurs,
Ladies and Gentlemen! Guden Abend, bon soir,
We geht's? Comment ca va? Do you feel good?"

Tyckte det passade helt perfekt att starta min musikalblogg med denna berömda text från en av världens mest kända musikaler: Cabaret!

I min musikalblogg så tänker jag blogga om det som jag älskar, nämligen musikaler! Nya, gamla, hittar, floppar, musikalartister, divor, kompositörer, m.m, allt som hör till denna fantastiska värld av musikaler!

Kommer även recensera de musikaler jag går och ser och även om det säkert kommer dyka upp något om svenska uppsättningar så ligger mitt fokus (och hjärta) i musikalernas mecka: London och New York.

There´s no business like showbusiness, så här kommer ni som älskar musikaler förhoppningsvis hitta roliga saker att läsa, lära er ett och annat, upptäcka nya musikaler eller bara låta er svepas med in i en fantastisk musikalvärld för ett ögonblick! (Och om ni inte älskar musikaler så kanske jag kan få er på andra tankar.. =)

...So let´s go on with the show!