Valet ikväll blev min senast inköpta musikal skiva och faktiskt även den senaste musikalen jag såg, nämligen Love story.

Musikalen är ju så klart baserad på Erich Segals bok och film med samma namn! Lite rolig fakta är att Erich skrev Love story som ett film manus men att pamparna på Paramount pictures ville att han skulle skriva om den i novell-form och sen släppas som bok som en sorts "förhansvisning" till filmen. Boken släpptes passande på alla hjärtans dag 1970 och blev en storsäljare! Filmen kom i december samma år.
Jag har själv faktiskt varken läst boken eller sett filmen som anses vara en av de mest romantiska filmer som gjorts, men tycker att det passar alldeles utmärkt som grund för en musikal!
När jag var i London nu senast (december 2010) så passade jag på att, dagen efter den haft premiär (6 december), att sjunka ner i en mjuk stol inne på den lilla men väldigt charmiga The Duchess theatre och vänta spänt på vad jag skulle bjudas på!
Det som spelades upp framför mig var en fröjd för både ögon, öron och faktiskt näsa!
Huvudrollerna spelades av underbara Emma Williams (Chitty chitty bang bang, Zorro m.fl), Michael Xavier (för mig ett lite okänt namn som bla gjort Spamelot och Phantom of the opera i West end) och fantastiska Peter Polycarpou (Imagine this, original John i Miss Saigon bland mycket annat)
Det som drog mig till denna musikal var faktiskt mest Emma Williams och Peter Polycarpou och det faktum att den kanske mest kända brittiska manliga musikalartisten Michael Ball gjorde sin Producent debut.
Som sagt en fantastisk musikalupplevelse!
Musiken är väldigt vacker... går inte att beskriva på något annat sätt. Detta är ju knappast någon glitter och glam musikal och alltså är inte musiken så heller. Orkestern bestog av en flygel, två violiner, en viola, en cello, en kontrabas och en gitarr som alla satt längst bak på den enka scenen.
Musikalen handlar om Kärlek. En kille och en tjej som trots sina väldigt olika bakgrunder blir tillsammans och skapar sig ett liv tillsammans, men där livet i all sin orättvisa också har en egen tvist, men åxå kärlek till sina föräldrar och hur svårt det kan vara. Den var förvånandevis humoristisk för att faktiskt i slutändan vara en tragedi...
Ett fantastiskt nummer i musikalen (som bara är en en-aktare) är låten: Pasta. De sjunger om olika pasta sorter (Emmas rollkaraktär är italienska) och lagar pasta och pasta sås samtidigt...och då menar jag på riktigt!!! Det var en så häftig upplevelse att sitta där i salongen och först se det börja ryka ur kastrullerna och sen plötsligt märka att det luktar mat i hela teatern!! =)
Denna musikal var något av det bästa jag sett på väldigt väldigt länge! I en tid då nya musikaler mest är baserade på kända låtar, eller kända karaktärer så var det fantastiskt att se nått som kändes så äkta och skrivit med en sån värme! Tyvärr så har de precis spelat sin sista föreställning i london, men jag hoppas verkligen på att den kan komma upp någon annanstans snart för det förtjänar den verkligen!
Lite bilder från föreställningen:

Emma Williams & Michael Xavier

Peter Polycarpou & Emma Williams


Pasta!